I skrivande stund glider vi fram över Great Exuma Bank i Bahamas.

Vad är då det? Jo ett jättelikt grundflak, 90 Nm långt och 30 Nm brett bestående av korallsand och korallhuvuden. Det är här eyeball navigeringen kommer in. Djupet på banken är från 0 till 6 meter, oftast runt 4 meter och det är så mycket skarpa korallhuvuden som sticker upp att man bör hålla ständig utkik. Vi måste över denna bank idag från Exumas till Nassau, New Providence, for att plocka upp syrran med man som skall segla med oss i 2 veckor. 40 Nm med eyeballande på raken!

Eyeball navigation går till så att en man (jag) håller utkik, helst uppe i masten men på däck är ok. Solen skall stå högt och lysa i ryggen på spanaren (solglasögon på!). Våra förutsättningar gjorde att det blev lite si och så med spanandet. 15 knop ger mycket småvågor och eftersom det var mulet till stor del gjorde molnen att det såg ut som hela havet bestod av korallhuvuden. Att styra solen att stå högt och vara i ryggen under 12 timmar kan också vara svårt.

     På span efter koraller… 

      Oj, den missade vi nästan…

Kapten blev så nervös att han gick ner och skrev blogg i stället. (Händer det nåt var det i alla fall inte jag som seglade snett…)Bankeyeballarpremiären i går startade ganska dramatiskt. “Väj! Vi har ett stort korallhuvud på babordsidan!” vrålar Kapten. Men va f-n? Det följer ju efter oss? Hmm, det visade sig vara våra segels skugga nere på botten, och den kör man inte ifrån i brådrasket. Det är inte lätt att vara nybörjare… 🙂

Läser ni detta har vi eyeballat oss fram till Nassau, vi får se…

     Unicorn, seaQwest & Snowbird @ Little farmers Cay

Vi har de senaste dagarna haft en mycket trevlig period på Little Farmers Cay tillsammans med Håkan & Anna-Karin på Unicorn samt “kidsen” Martin & Johanna på Snowbird.

        “Kidsen” på Snowbird, de frös så vi lånade ut våra “Classic Malt” fleecetröjor!

Det är tack vare H&AK som vi är där vi är för de försåg oss med detaljerade digitala kort och sina egna spår som vi la in i Max Sea, som därmed dammats av och är ständigt igång. Utöver det fick vi Pilots och papperskort över USAs ostkust, så ett mycket STORT TACK från oss.

Håkan kryddade anrättningen med att ge oss sin amerikanska telefon innan vi skiljdes åt. Den går tydligen bara i USA.

Apropå anrättning så åt vi en härlig middag i Unicorn en av kvällarna där vi först stod för nykokt lobster med aioli och sedan kom AK med en conchstuvning som inte var att leka med (MUMS). Conch = jättesnäcka.

       Conchskal (Foto: AK, Unicorn)

      JR Nixon (!) har just levererat första urtagna conchen till undertecknad… (Foto: AK, Unicorn)

    Conch utan skal, mao, det vi skall ÄTA! (Foto: AK, Unicorn)

       Lobsterförrätt hos Anna-Karin & Håkan.

      Vad är det som brummar sa nån? Vi vände oss om och sen sprang vi… Vi stod där skuggan är. Här finns landningsbanor på nästan varje liten ö.

       Efter detta äventyr smakade det gott med lite lokal öl. (Sands) (Foto: AK, Unicorn)

      Hallå där, strunta i tjejerna! Kolla in skylten och öppettiderna!

          Det kallar jag öppettider!!!

Storsta behållningen av Little Farmers Cay var annars människorna på ön. Trevliga, hjälpsamma och roliga, härligt!

Bådar gott inför fortsatta Bahamasäventyr.

Bosse @ Exuma Bank

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

(fundering på glid mellan Brittish Virgin Islands & Bahamas)

Inte är väl vi seglare kräsna , svårtillfredställda perfektionister?  Nä, nä. Bara lite gnälliga ibland. För att en seglingdag skall bli perfekt krävs att en del klaffar.
Tre faktorer påverkar den perfekta seglingen. 1. Du och din besättning, 2. Båten med all dess tekniska och fysiska egenskaper. 3 Vädret, vilket du varken kan påverka eller välja.
Du får helt enkelt ta det väder det blir.

Vi tittar lite närmare:

1. Själv har man ju inga större fel om man skall vara självkritisk och klaga på besättningen vågar jag inte.
En förbannad kulturminister kan få en kategori 3 – orkan att mojna.

2. Och båten, den sitter man ju i, som det heter. Här finns dock hur mycket som helst som kunde vara bättre och en segelbåt är är nog fylld med mer kompromisser än optimala lösningar.
I den tekniska djungeln skall vi inte gå in för då kommer vi aldrig ut.

3. Nä, vi tar vädret och hur det skall vara för att uppnå den perfekta seglingen.
Blåst på den rätta vinden har väl ingen seglare undgått att bli?

a. Om vi startar med vinkeln så är det fler vinklar som är på frustrerande avdelningen än gotteseglingsvindvinklar.
– Att ha vinden rakt framifrån är ingen höjdare då man tvingas styra båten i zick-sack för att överhuvudtaget komma framåt. Gardera med kryss… (0-60 grader) En form av segling som garanterar kraftigt lut, mycket skvätt och ytterst obekvämt ombord.
– Tyvärr gäller detta också i viss mån vind rakt bakifrån, Läns och plattläns. (120 – 180 grader) Innebörden är att storseglet skuggar förseglet och den finurlige seglaren sätter då ett segel åt varje håll. Vad händer då? Jo, båten vaggar fram som en “äggesjuk höna”  och sidorullandet kan få den lugnaste att tappa både humör och vad man råkar ha i handen under sina fruktlösa försök att hitta balansen. Den brukar vara det första man tappar. Lösningen är att kryssa även här men det gillade vi ju inte, eller hur?
– Så, mellan 60 grader till 120 graders vinkel funkar bra att segla på. Som väl är gäller det på bägge sidorna om båten. (Styrbord & Babord)

b. Sedan kommer vi till den viktigaste parametern inom segling, vindstyrkan.
Det brukar blåsa allt från inget (0 m/s)till jättemycket (16 m/s) och blåser det mer än jättemycket vilket det gör ibland, men dock sällan, skall man hålla sig hemma!
För att segla krävs lite mer än inget, kanske en 3-4 m/s men för att det skall bli lite fart i båten (VIKTIGT!) är det lagom med 5 – 7 m/s om vinden kommer in för om tvärs (60 – 90 grader). För akter om tvärs (90-120 grader) gäller 6 – 8 m/s. Mer än 7 – 8 m/s är blött, obekvämt och ibland till och med farligt.

c. En behaglig temperatur är också av vikt..
22 – 26 grader är ett trivsamt temperaturintervall (för damer kan helt andra temperaturer gälla)  som kan vara nog så knepigt att uppnå i Skandinaviskt klimat. Oftast är temperaturen betydligt lägre. Mycket sällan högre! Väldigt ofta är temperaturen årstidsbundenvilket gör vissa årstider kriminellt obekväma att segla i.

d. Nederbörd önskas sällan men dyker tyvärr allt som oftast upp, till den enträgne skipperns förtret. De klimatoriska förhållandena i Sveriges vatten gör att dimma, regn, hagel, åska och driv-is är klart mer frekventa än strålande sol, vilket är en förutsättning för en perfekt segling.

Skulle vi leka lite med att ovan parametrar gick att stoppa in i en matematisk sannolikhetskalkyl skulle den kunna se ut som följer:

Vi förutsätter nedan att du, din besättning, båten och alla dess teknikaliteter, inte minst seglen, är i PERFEKT SKICK! Detta gör att vi bara räknar med meterologiska faktorer.
Frekvensen för respektive kategori idealförhållanden anges i %

3a:  33% av vinklarna är helt OK att segla på om du fritt kan välja håll. Men det kan du inte! Så det blir 16,5%

3b: Ungefär en åttondel av normala vindstyrkor är trevliga att segla i och då har vi inte räknat med alla gånger det blåser över 16 m/s! Vi rundar ner till 12%

3c: Under årets 365 dagar har vi fint (soligt) väder ca 34 dagar (Ja, ja. Ostkusten har några fler…) så i runda slängar är det 10% vi talar om.

3d: Som Göteborgare vet jag att det kan regna ibland och en genomsnittlig nederbördssiffra för Sveriges kuster torde vara 67 dagar om året. Detta ger 80% regnfritt!

Japp, då lägger vi ihop. (16,5% + 12%) / (10% x 80%) ger  3,5 dagar om året med perfekta väderförhållanden för en segeltur!
Och du som hade semester veckan innan!

Fattar ni varför vi seglar i varmare vatten?

Bosse @ strålande sol i Bahamas

Kategorier: Långsegling // 5 Kommentarer »

Ankringarnas och marinornas största sanitära olägenhet skall avskjutas! Tänk att få ladda sin bössa och dra iväg en hagelsvärm mot närmsta Air-Breeze vindgenerator och se de svarta vissel- & tjutbladen spruta iväg för att efteråt avnjuta tystnaden och din egen vindgenerators stilla vinande. (Dessa rader pga vår granne i Lagoon Marina som har detta havens gissel upphängd i aktern!)

Vi har överlevt en vecka med besök av hel familj ombord! Det gick över förväntan med Lasse, Mona och Kajsa, då alla är vana seglare. Under segling var allt som vanligt.

       Hellmansk hattparad

Vi kör alltid med autopilot och nu ställde vi Lasse bakom ratten som autopilotersättning. Mona satt i salongen och sydde på våra trasiga gästflaggor och Kajsa låg på fördäck och solade. Så vi kunde sitta i brunn och njuta av fin segling som vanligt. Fast på nervägen till St Barts hade autopiloten lite mycket segel uppe så halva havet rann in genom toatvättstället. Stackars seaQwest är inte van vid så tuff segling. Kapten fick skylla sig själv som inte styrde upp i tid och fick svabba saltvatten i halva båten… I övrigt hade vi en mycket trevlig vecka!

       Kajsa och Lasse njuter i en ankarvik

       Kapten har fixat morgonbaguetter till gänget.

       A, ja den heter så, vår 400 fots granne tillhörande en rysk miljardär. Han har ytterligare tre båtar i liknande storlek och en Boeing 737 ständigt stand by på flygplatsen här i Sint Maarten.

Senaste tiden har vår trägne “vän” Murphy gjort sig påmind några gånger…

M1

Sköldpaddor siktade i ankringsviken utanför Gustavia på St Barts.

       Green turtle

Heléne greppar allt vad snorklerier heter och kastar sig i vattnet. Med någon personlig form av fjärilssim susar hon i väg mot senast gjorda paddobservation. Öh, sköldpaddsobservation menar jag. På skärande kurs kommer en lokal fiskebåt i hög fart och observerar inte denna mänskliga torped i form av min hustru. Smack! Hon simmar rakt in i sidan på skrovet och skäller sedan ut fiskarna efter noter! (De fick sina fiskar varma ;-)). Allt gick dock väl och båten klarade sig utan skador. Skämt åsido, det kunde gått riktigt illa men vi skojade om det då som jag gör nu och nästa gång snorklar Heléne med koppel!

Mtvå

Kapten får specialuppdrag att i all hast rycka in för gamla arbetsgivaren och åker till Cozumel i Mexiko, bordar Carnival Valor (något större båt än vår) för att hitta fel och lugna en gäng arga italienare. I Belize har de lugnat ner sig så kapten kan flyga hem till seaQwest i Sint Maarten igen. För säkerhets skull packar han med sig båtpappren så han skall bli insläppt i landet igen.

       Carnival Valor ihop med ett annat kryssningsfartyg från Princess Cruises.

       Problemet var ACn till en gäng nybyggda lyxsviter ovanför bryggan på båten. Nu bor där passagerare och undertecknad lever fortfarande. Tyder på att uppdraget lyckades.

Vad händer då? Jo, för första gången sedan vi lämnade Sverige blir vår båt bordad av Customs! Nu utan både kapten och papper. Stackars Kulturministern får det svettigt med att förklara varför han + pappren åker Sint Maarten – Miami – Cancoun – Cozemel – Belize City – Miami – Sint Maarten på fyra dagar. Hmmm? Hon kommer undan med en förmaning att ta kopia på pappren nästa gång. Puuh!

M3

Lycklig över att ha klarat sig bränner hon iväg med dingen till franska sidan av ön för att bunkra vin och annat gott. Lämnar glatt fram kortet för att betala sin fyllda kundvagn. Declined! Efter ett antal försök knatar hon iväg nån kilometer till en bankomat för att fixa pengar. Då snor apparaten kortet och säger “Contact your Bank!” Efter en pinsam tömning av kundvagnen till vad kontantkassan klarade återkommer hon till båten och får där reda på, via ett mail, att banken av misstag spärrat hennes kort! Nytt kommer att skickas vilket år som helst! (Syrran tar med om ett par veckor.) Vårt andra kort användes flitigt av kapten i andra ändan av Karibiska sjön.

M4

Intendenten står fundersamt och tittar ner i skräpkorgen via diskbänken. Hmmm, det här kan inte vara rätt? Egentligen skall vi inte skylla på Murphy utan skuggan skall falla på Najadvarvet som tydligen skolkade kemin då man gick igenom elektrolytiska spänningskedjan. För inte kan väl ett seriöst varv sätta fast en rostfri pryl med mässingskruv annars? Vad hjälper det att diskbänken var fäst underifrån med ca 10 skruvar när elektronvandringen från mässing till Rf till slut får hela gänget att gå av och vår diskbänk ramlar ner i skräpskåpet! Är månde Najad i maskopi med Murpy? Vi har äntligen kommit på varför vi då och då hittat mässingsskruvskallar i skåpet under diskbänken. Gissa hur kul det är att montera diskbänken på nytt inkrupen i skräpskåpet med specialdesignad skruvmejsel och förlängd borrmaskin. Allt arbete i blindo?

      Originalskruvar från Najad. Skäms!

Nu sitter det Rf skruv av grov dimension så nu kan vi bada kulturministrar i diskbänken om så krävs!

MCGP:

Vi vet att Pingisen råkat ut för en del sen vi skildes men hur många Murphys är dom uppe i nu? Själva har vi med ovan redovisning kommit upp i 15 sedan Trinidad.

Jädrar vad kallt det har blivit! Mitt i den Karibiska vintern tvingas man dra på sig tjock T-shirt när solen dalar och kvällsduschen har fått flytta in från badplattformen till sittbrunn. 25 celcius är köldrekordet hittills och vattentemperaturen är nere i 26, så strax dax för shorty när det blir snorkelläge. Det är tufft att vara långseglare! Nu laddar vi för den långa seglingen upp till Nassau på Bahamas där Herr och Fru Nilsson (svåger & syster) väntas mönstra på i mitten av mars.

Bosse @ home again! (= seaQwest)

PS

       Äntligen har vi fått en ny grilllborste

Bonus:

Före utfärd via bron som öppnar 16.30 serverades en delikat lunch/middag i brunn. Med gott vin därtill… Kapten konstaterade att “Oj, det tog styggt det vinet, tur att inte jag skall styra. Styrman Heléne svarar då glatt: “Det  gör inget, jag sätter på autopiloten, han är spik nykter!!!”

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Det vankas storfint besök på seaQwest.

Så, med lite blåsväder/swell som försenare hastade vi till slut iväg från Guadeloupe, ett öbesök med sociala förtecken, för en sträcksegling på 140 Nm till St Maarten. Dit skulle familjen Hellman anlända på söndag.

Starten var ganska spännande. Vi ankrade kvällen innan framför en bro som enligt ryktet öppnade en gång per dygn. 05.00 på morgonen. Senare var biltrafiken så kraftig så den fick styra.

     Bron har öppnat för träskinfarten 

Mao skicka ut en gäng seglare i ett mangroveträsk, i en smal kanal, kolsvart till 06.30, grunt som tusan,  smalt, med massor av moskitos och lite blinkande röd/gröna lampor. Vi pustade ut i deltats ytterkant ett par timmar senare, uppankrade för frukost mitt i ett turkost inferno.

Tidtabellsenligt anländer vi till St Maarten lördag gryning med massor med tid för förberedelser och fix å fej. 3 meters swell och 20-30 knop, bägge i sidan gör att vi är både välrullade och trötta när vi kommer fram. På sista nattpasset satt kapten och filosiferade på toa kring vad som var viktigt att informera de nyanlända om. No 1 på listan var: Inget papper i toan. (Hade i starkt minne Atlantöverfarten då “någon” “råkade” tappa en bal papper i det lilla hålet med tvärstopp som resultat…)

Så, strax innan det är dags att ankra inför broöppning in till Lagunen hörs det från toa: Oj, Nej, Dj-lar, aj, aj..

“Någon” ombord hade åter hemfallit i pappersyndens vanor och på nytt tryckt ner en bal i våra välkalkade, och därmed trånga, slangar. TVÄRSTOPP!

Klockan 13.30 hade vi åter en fungerande toa och Kapten började tina upp så att det gick att få fram enstaviga svar vid förfrågan. (Pingisen kan ta det lugnt, denna maja går på “skyll dej själv kontot”… För den vetgirige är ställningen eventuellt 11-11 i MCGP-rallyt.)

 

Vill man titta på stora båtar är detta ett eldorado! Här finns så många rikemansleksaker så det är knappt vanliga båtar får plats. Otroligt!!! En tidigare bekantskap heter “One more toy”. Säger en hel del, eller?

I morgon blir spännande, 5 i stället för 2. Hur skall detta gå? Bloggen kommer givetvis inte att tveka att redogöra hur det gick…

På återläsande

Bosse @ avloppskröken

PS

Gjorde i trötthetsdimman misstaget att ta på mig skor i stället för sandaler när vi gick iland, här verkar ju så civilicerat.

Resultat: Lilltårna fick panik och fotsulorna fuktade på vilt. Nej, flip-flop eller sandaler för bortskämda fötter!

Bonus:

        Kappsegling utanför The Saints, söder om Guadeloupe.

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Vi har precis avnjutit en god middag ombord, för närvarande i en vik vid den lilla ögruppen The Saints eller som den heter på franska, Iles des Saintes. (Ingår i Franska Guadeloupe) Mörkret har lagt sig och vi ser en båt komma in i viken för segel. Tufft tycker vi, att segla in i en ankarvik i mörker. Stolligt tycker vi, när båten kryssar för fulla segel in mot oss mellan båtar, bojar och dingar. Vi trodde vi lagt oss längst in men denna båt svischar förbi vår akter, kastar i sitt ankare, river ner seglen och driver ner mot oss. Hmm, det ankaret blir inte fastdraget något vidare utan motor. Kollar med skippern på den, som vi nu ser, lilla franska båten och får reda på att motorn just lagt av och de skall fixa den i morgon.

Ok, fast lite oroligt håller vi ett öga på dem under kvällen. Och, inte mycket senare i en liten vindby kommer båten nedglidande mot oss. 26-fotaren har en femmannabesättning så avbärandet blir inget problem och jag hinner inte erbjuda bogsering med dingen förrän skippern säger: “Jag fixar detta”, fast på franska. (Je peux gérer ce…) och, plums dök han i. Strax ser vi hur ankarkättingen sträcks upp och båten rör sig ifrån oss. Karltoken har dykt 5 meter ner, lyft ankaret och promenerar på botten med ankare, kätting och hela båten tills de ligger lagom långt bort. Trycker ner ankaret och dyker sedan upp vid fören där han elegant svingar sig upp. Jag kunde inte gjort det bättre själv.
Innan detta hade vi riktigt roligt år först en stor fransk Amel med ett gubbgäng som efter flera omankringar till slut fick i en man som snorklade, dök, snorklade och dök, fram och tillbaks längs kättingen. Kaptenen var inte nöjd utan kom med en styrman som skötte aktersnurran och själv låg han över fören på sin dinge med en jättevattenkikare. Fram och tillbaks dirigerades styrman och dinge medan kapten hängde med nosen ner i vattnet. Varför? Ingen aning, men det såg rätt kul ut. Paralellt med detta kommer en stor engelsk båt indundrandes mot vår akter. Strax bakom oss vräks ankaret ner och samtidigt slår han full back i maskin så det bolmar och ryker. Båten girar lite, vilket kompenseras med bogpropellern som ryter vilt. Ankaret har knappt nått botten innan det släpas bakåt i hög fart. Stolle tyckte vi första gången. Vad vi sa femte gången på samma plats och till samma procedur tål inte att tryckas.
Detta satt undertecknad och filosiferade kring igår. Kunde bli en blogg kanske?

Faktum är att just denna manöver skapar otaliga situationer i trånga ankarvikar. Ankring är ett kärt ämne att skriva och tala om men inget kul när det strular…
Trött och hungrig efter en cykeldag på ön och på väg att ta ett dopp. Då kommer en vänlig charterskipper och tipsar om att tampen som ligger bredvid oss tillhör en stor turkatamaran som kommer in i kväll.

Merde! som arga fransoser säger. Vi måste flytta, typ nu.
Upp på däck och ta in ankaret medan Heléne håller koll på maskin och båthantering. Rätt vad det är studsar jag upp och ner och skriker, “Stäng av stäng av!” varpå Heléne stoppar maskin och undrar vad som står på. Under tiden tittar kapten maktöst på medan ankaret flyger upp, smackar in i klyset och som väl är går säkringen innan spelet bryts sönder. Vad i… 

Kapten är förtvivlad, förbannad och förundrad. Heléne är förvånad, förnärmad, för-stås. Vad hände???
Jo ankarspelet bestämde sig för att vinscha in ankaret och ingen åtgärd kunde få stopp på det förutom att dra säkringen. Kapten skall fortsättningsvis vara tydligare, typ: Stäng av ankarspelet. Man lär sig..
Ok, ankaret var ju i alla fall uppe så det var till att leta ny plats. Strax innan mörkret är ju inte direkt de bästa platserna kvar men vi hittade en rätt ok lite längre bort. Nu med manuellt ankarspel. Vad händer då? Skiten tar inte! För första gången på evigheter. Vi avvaktar och drar sen försiktigt och sen lite mer och så tar det. Vi ligger fel men det ger utrymme för kapten att byta mössa. Mekanikermössa på, in i förpiken, längst in, skruva loss kontrollenheten, pilla isär och se! På reläet till UPP-funktionen hade kontaktytorna bränt ihop så UPP var allt den kunde åstadkomma så länge det fanns ström. Efter ett par timmars skruvande och filande mekades allt ihop och vi hade åter ett fungerande ankarspel och ankrade då genast om.
Oj, oj Murphy, du har inte släppt greppet helt än…

Bosse @ anchor…

PS

MCGP-nytt
Enda positiva är att vi nu drar ifrån Pingisen med 10-8, men det är gott om tid kvar till Florida.
Vi har också fått tips om att byta namn till NMCGP där N står för Najad men vi vet andra orustbåtar med minst lika mycket strul i klunga…

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »