…vräkte en elchef ur sig till mig en gång på ABB när jag presenterde en ny marknadsplan för Göteborg. Och på den vägen är det. Enda  trösten är att jag överglänses av Intendenten när det gäller de inre utrymmena.
Med andra ord vi fejar, skurar, lagar, justerar, inventerar och planerar från morgon till kväll.
Idag var det 40 grader i sittbrunn, 37 inne och på däck i solen vet jag inte hur varmt men det var hett att byta plugg på däck. 50 stycken hann jag fixa innan orken tröt. Stapplar ner i båten för en tröstöl och då flyger Intendenten upp från ingenstans.
– Vad bra nu kan du skruva loss alla durkarna så jag kan ättikstvätta där också…
Ingen rast och ingen vila, bara gno och bara kila. Som Kronblom sa en gång…
En holländsk granne uttryckte sin beundran över hur vi slet med båten varpå jag svarade:
“She has taken good care of us this year, so now it´s our turn to pay back.”

           Vår arbetsplats…
När jag sen skulle ta en välförtjänt dusch, duschutrymmena här är alldeles utmärkta men med Amerikanskt stuk, en kran, ett fast munstycke högt upp så det är bara att gilla läget avseende vad som strilar ut. Idag strilade det åt alla håll men som gammal tekniker var det inga problem. Jag repalagade duschen och njöt en stund i det svala vattnet. Ville dock avsluta med en rejäl avspolning så jag drog på fullt. Det skulle jag inte gjort. Likt en Bazoka, (Klart bakåt skott kommer!) sprutade det bakåt mer än framåt vilket resulterade i en vid båge över till “finavdelningen” där man gör sig i ordning för kvällen. Merde! Och en hel harang med franska svordomar hördes från platsen där min stråle landade. Feg som jag är kröp jag ihop i duschen och låtsades som det regnade. Vilket är lätt att göra i en dusch.  🙂
När kusten var klar smög jag ut fräsch och fin.
�
I kväll skall vi på Steelband-konsert! En massa artister har ställt upp på en konstert till förmån för Starlift Junior Steel Orchestra för att få ihop pengar så de kan åka till en stor tävling i Kanada senare i år. Det blir spännande!
Lokala handlare har sponsrat biljetter för oss seglare, fint va?

Bosse @ Trinidad

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

…utbrast kapten irriterat när favoritlinnet plötsigt inte var tillgängligt för att intendenten hade packat in det i plast för förvaring till hösten! Bakom Intendenten, Kulturministern och tyvärr också Redaren döljer sig samma person så vad har en simpel Kapten att sätta emot då…? (Den som ändå vore till havs igen, där blir man inte ifrågasatt om klädanvändning och får bestämma om det mesta, tror jag..)

Nu har det i alla fall blivit kläd- och linneransonering. Allt som gått i tvättmaskin och blivit helt torrt har helt plötsligt blivt likt heliga reliker, kika genom plasten, men inte röra!
Ger lite praktiska problem faktiskt. Kaptens ransonering består av två par badshorts och ett linne. Kalsonger vågar jag inte använda då ordinarie smutstvättbingar är stängda. Vad göra? Jo, duschar, (med slang på badplattformen och kläder på) vilket man gör många gånger om dagen. Men på eftermiddagen brukar jag smyga upp till den “riktiga” duschen vid kontoret. Där löser jag sanitetsproblemet genom att när skallen är väl schamponerad träs byxorna över huvudet och sen är det bara att massera som vanligt. Då det senaste åren ramlat av en del hår känns det nästan som förr med en rejäl kalufs att ta tag i. Shorts med fickor är väldigt praktiskt då man då kan tvätta öronen också. Linnet bärs oftast över axeln och tas på då man besöker butiker eller restauranger. (Lite hyfs har man ju kvar…)

               Till höger ses Sails, restaurangen på Power Boats område och till vänster ligger den lilla Supermarketen, öppen för det mesta… 

I övrigt flyter båtsaneringen på och vi har faktiskt haft flyt de senaste dagarna med mycket sol och därmed bra torkväder. Och vi tvättar baske mej allt!

Vi har också varit en del tillsammans med Hanna Thompson som är representant för både JRSK och OSK här i Chaguaramas. Hon är fantastiskt gästvänlig och sitter på en massa erfarenhet. Faktum är att när hon kom hit första gången och hälsade på sin nuvarande man Ray Thompsom, för ca 15 år sedan, var det ingen i Port of Spain som antingen visste var Chaguaramas låg eller också ville de inte köra dit ut. Mitt i djungeln.
Ray Thompson, tillsammans med sina bröder, startade Power Boats vid stranden här i början av 90-talet. Från början var det bara en slip till familjens fiskebåtar men sen tog det en fantastisk fart när de skaffade en stor båtlift. Och resten är historia. Att det för tjugo år sedan inte fanns något för segelbåtar här är verkligen svårt att förstå. Duktiga entreprenörer finns det tydligen överallt…
Chaguaramas är en imponerande vik full av varv, marinor, butiker, hantverkare osv. Alla samarbetar genom en organisation som heter YSATT dit även alla yotties kan  vända sig om de har problem. De ger också ut en katalog som innehåller all information en seglare kan behöva här. Imponerande!

Bosse @ Chaguaramas

PS
Tips, typ att “det är sommar i tropikerna” tas tacksamt emot. 🙂
Konkret behöver vi tips om det finns ett litet sött AC-aggregat att köpa någonstans??? Vi har bara sett stora klunsar att montera över skylighten. Avfuktarna är minst lika stora och med vår lilla båt är ingetdera ett alternativ att segla omkring med. Hittar vi inget bra lär vi hyra avfuktare av Power Boats medan vi lämnar båten.

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Nu vet vi vad det betyder!
Faktum är att vi hade det både varmare och fuktigare i både Brasilien (på slutet), Franska Guyana och i Surinam. Oftast uppe i någon flod, djupt in bland grönsakerna. Och vilka grönsaker sen! Det du som läsare har i krukan fick vi slåss med med machete för att ta oss fram! OK, lite överdrivet men det är otroligt vad det växer och hur stora växter blir i det här klimatet. Men, oftast sken en brännande sol och regnet var en skön avsvalkare.

I vanlig ordning tappar jag spåret under skrivandet, det var ju NU jag skulle beskriva.

Chaguaramas på Trinidad. Regnsäsongen har precis startat och nu förstår vi varför vissa haft så bråttom att få packat ihop sina båtar och åka hem. Det regnar. Ofta. Mycket. Blåser ibland. Mycket! Med andra ord, inget idealklimat för att torka ut sin båt, tvätta, torka, sanera, rengöra och så vidare. Vårt fokus är just nu att få båten ren från mögel, fuktfri och allt som skall vara kvar så torrt som möljigt. Om inte, så lär vi mötas av en grön sörja när  kommer tillbaks i höst så vid varje solsnutt som visar sig hängs allt som hinns med ut, när molnen drar ihop sig packas det åter in. Vi har för tillfället tre mellanstationer.
1. I salongen, väldigt nära torrt, kommer att packas i sina skåp nästa dag om ingen glömmer en skylight vilket genast förpassar attiraljerna till station 3.
2. I sittbrunn, för vått att ta in i båten men tillräckligt torrt för att skydda mot förmodade skyfall.
3. Pissevått, med andra ord, ingen idé att ta in. Låt det ligga på däck och bli bättre sköljt, det är säkert bra…
Kulturministern har numer blivit befordrad “Mouldbuster”. Hon gör för tillfället en heroisk insats med ättiksflaskan i högst hugg. Samtliga utrymmen som töms saneras av “Mouldbuster”. När hon kravlar upp för en cigg (Jaaa, vi rökar för tillfället!) kan både russin och rönnbär slänga sig i väggen! Ättiksfylla är inget att rekommendera!

I morse hoppde jag ner i dingen och stod i decimeterdjupt vatten. Ni kan ju gissa att intendenten (kulturministern) inte godkände gårdagens tvätt för stuvning…
Så, situationen är just nu att alla stationerna är DYNGFULLA  med kläder, dynor, tampar, allehanda textiler med mera. Innebärandes att i kväll blev vi lite trötta på ombordkaoset och skyfflade upp ett par rejäla högar med “Station 1” prylar, rensade bordet och kollade på en barnslig film. Befriande och uppfriskande! Nu håller vi tummarna för att solen skall bistå oss i våra båttorkningsbestyr och kanske vi snart hittar en lite käck AC att stoppa in i båten…
I övrigt rullar båtunderhållet på och vi tror fortfarade på READY TO GO 12 juni.

Fuktdrypande hälsningar från allas er

Bosse @ soakingWet (blöt seaQwest)

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

Nu ligger vi på Power Boats i Chaguaramas, Trinidad och har fått en kanonplats i marinan. Angöringsplatsen var intill tappen och alla som ligger i “bayen” hade behov av att tanka och sen fräsa iväg med stora motorbåtar så, kort sagt, mycket vågor och ryck i tampar, eller om man så vill, en riktigt usel plats. Efter dsikussion med marinapersonalen fick vi dagen efter en plats på Dock C och allt blev så mycket bättre… Lugnt och fint under några palmer ligger vi nu och förbereder vår upptagning och så småningom hemresa.

Resan ner blev helt odramatisk i verkligheten men i kaptens huvud väldigt orolig och spännande. Av naturen rädd, försiktig och orolig var anspänningen stor inför resan ner mot Trinidad. Ååååh, skall ni till Trinidad, sa de påTobago, var föriktiga då! På Noonsite och andra ställen rapporteras livligt om piraters härjningar så med detta facit ville vi bara vara framme och överseglingen på 60 Nm blev egentligen bara en lång väntan på att just komma fram. Vi lämnade 03.30 för att komma fram i dagsljus och hinna klarera in samt få vår marinaplats,   så lätt mosiga gled vi ut från Milford Bay i väldigt lätta vindar. Undertecknad hade på eftermiddagen före ringt T&T Coastguard av misstag, skulle boka om med Power Boats så vi hade en säker plats när vi kom fram. Väl hos Coastguard blev vi tagna på väldigt stort allvar och jag fick lova att kontakta dem via telefon eller VHF varannan timme på vägen ner och rapportera position och att allt var lugnt. Lugnade men samtidig oroande. Hajar ni? Är de så noga så vad är det för vatten vi seglar på?
Vi såg några båtar på vägen ner och när någon vände kurs mot oss steg adrenalinhalten. Kan det vara en Venezuelansk pirat-piroug?
Det är ju f-n att det skall vara på det viset…

Det mest dramatiska på resan ner blev när vi gick in i Boca do Monos, det smala sundet på Trinidads västspets. Lite Skottlandskänsla, eddies och overfalls stod som spön i backen, och med 3-4 knops motström och 10 m/s i ryggen nödgades kapten handstyra då vår smarta autopilot plötsligt inte hajade vad som pågick…
En halvtimme senare glider vi in i Chaguaramas Bay, drar efter andan och konstaterar att nu är det färdigseglat för den här säsongen.

Coastguards hamn i Chaguaramas, alla båtar inne! Båtarna är sprillans och personalen håller på att lära sig att hantera dem… Bådar gott inför hösten. 

Chaguaramas ja, en liten articifiell värld på Trinidad. Här är ett seglar-Mecka med fantastiska båtuppställnings- och underhållsmöljigheter och de flesta behov kan tillfredställas inom marina-områdena. Här finns ett antal marinor, vi valde Power Boats. För, utanför är tyvärr en osäker värld. Synd då ön har så mycket att ge både avseende kulturellt och naturupplevelser. Vi får se, i höst lär väl kulturministern ha hittat några resemål här också och slita kapten från el/maskin/däck/rigg-underhåll. (Eller om det var eftermiddagsdrinken?).

Fisk va länge sen! …fick kapten ur sig på lördag eftermiddag. OK, fixa det då så vår kära minister som i det läget var helt inställd på att tillaga den näst sista av våra hemkonserverade köttbitar. Yepp, sa kapten, tillfrågade en lokal Trinis var det fanns möjlighet till detta uppdrag och efter utförligt tips drog man iväg… I dingen, roendes längst in i viken hamnade jag i en helt annan värld. Inga fancy båtar, bara enkla pirouger och folk som bodde i flytande skjul. Fresh fish! ropade jag till ingen och någon svarade: Over there! blev svaret.  Vid tredje försöket rodde jag in bland ett par pirougbåtar och förhandlade till mig en fin-fin firre (Spanish Mackerell) som senare tillreddes på grillen! Givetvis betalade jag för mycket men det känns bättre att pengarna hamnar där är än hos nån som inte behöver dem lika mycket….

Now it´s time for hard work! Mao få båten i regn- och orkansäsongsfit skick. Där kommer fokus att ligga de närmsta veckorna innan det är dags att flyga hem.
Av nån anledning tomt på svenskar, kan någon ha tjallat att vi var på väg? Detta svensktillhåll genom åren…???

Bosse @ Chaguaramas

Milford Bay, och detta lilla paradis lämnade vi…

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Naturen är smart. Finns inte vatten väntar man tills det blir regn innan löven/gräset tillåts visa sig. Vi kom precis när regnperioden startade så nu efter en och en halv vecka ser det ut som tidig vår hemma. Det är bara vitsipporna i grässluttningarna som saknas. Skönt att se. De tidigare döda träden skimmrar i ljusgrönt och om ett par veckor är nog ordningen återställd. Grönt och lummigt.

Grönskan är klart på väg…

Att det är lågsäsong märks tydligt då det är nästan tomt på segelbåtar och många affärer är stängda. De flesta jänkarna har åkt hem och när jag tjuvkikade på skeppslistan hos Customs var 11 av 10 båtar på väg till Chaguaramas.

En nästan öde Turtle beach i Plymouth Bay

Åka buss på denna sidan Atlanten är alltid lika spännande, man vet aldrig när de kommer eller vilka regler som gäller. Nu är vi på sydspetsen av Tobago (Milford Bay) och skulle klarera in igen… När vi försökte köpa biljetter till bussen in till huvudstaden Scarborough upplystes vi om att det fanns ingen som sålde sådana här. Vi var tvugna att ta en taxi till Scarborough och handla biljetter på bussterminalen!
Hmmm, smart system. Vi liftade med en privattaxi för 6 TT$/pers. (ca 8 SEK) och klarade av Immigration och Customs på nå´n timme. Taxi tillbaks? Nä, de ville ha 50 TT$ och ekonomisk som man blivit tog vi oss i stället till bussterminalen, köpte biljetter för 2 TT$. Bussen skulle gå 12.30 så det fanns gott om till för en STAG (öl) på en bar innan bussen gick. Kom till stationen 12.05 och hann precis fånga bussen som tydligen bestämt sig för att det var dags att åka iväg… Tur skall man ha.
Scarborough ja, dit åker man bara för det är nödvändigt för inklarering! Kass hamn, stökigt, rörigt och inte det minsta trivsamt. Nä, Tobago har massor med fina ställen men dit hör inte den stan.

Det är valtider även på T&T så kvällarna, var man än befinner sig, kan liknas vid hallelujamöten, likt de på Åstol, som väl de flesta känner till. Högljutt, engagerat men lite tröttsamt i längden. Tobagoborna är lite trötta på Trinidad som i deras tycke bryr sig för lite om dem (De har 2 platser i parlamentet jämfört med Trinidads 39). 

Senaste veckan har vi ägnat åt “Bayhopping” vilket är något man löser med Immigration/Customs och därmed kan man fritt röra sig runt ön tills man kommer till Milford Bay där inklarering skall ske på nytt.
För att vara den krångligaste ön i Karibien har det hittills gått mycket smidigt med vårt myndighetande.

          Ägaren hade gjort allt för att slippa fåglar ombord, men, pelikaner sätter sig där de vill sitta.

       Ett av “Herkulesplanen” som patrullerade runt vår båt i Plymouth Bay. 

För den som skall besöka Tobago vill jag föreslå att starta med att checka in i Charlotteville, en liten pärla på norrsidan, bayhoppa ner längs läkusten till Milford Bay. Det finns massor med fina avskilda vikar med gott om dykrev och ett rikt fågelliv. Vackra stränder med “coola” människor. Vi besökte Englishmans Bay och Plymouth på vår väg ner till det turistiga Milford- eller Store Bay som den också kallas. Här har de lagt ut massor med fria bojar så ankring är inte nödvändig. Känns skönt när kraftigt swell är utlovat.

Tryggt vid boj i turistiga Milford Bay

Elin VI stortrivs och kan nog klassas som världens mest beseglade ( 🙂 ) krokodilbadring. Hon har envetet hängt med sen Kap Verde. Elin-historien startade -83 då hon seglade med till England. (Elin 1-3) Elin IV rymde eller kidnappades vid vårt första besök på Gomera. Och, Elin V såg lite trött ut vid nästa Gomerabesök och när vi nådde Mindelo hade luften gått ur henne helt. Hon gör nu förtjänstfullt tjänst som fiskedrag så V-versionen har vi haft mest nytta av…

Mot slutet av veckan tar vi nog sista etappen för säsongen till Chaguaramas på Trinidad

Bosse @ seaQwest

PS
Utmärkning och sjökortsläge är defenitivt inget att lita på på dessa breddgrader. Vi ligger normalt ca 100m väst om vad plottern/Max Sea säger och på väg mot Milford Bay skall man runda ett stort rev, Buccoo Reef. I norr ett nordmärke och innan man svänger in mot Milford Bay ett västmärke. Vi siktade vad vi trodde var nordmärket men ack vad vi bedrog oss. Nordmärket existerade inte och på västmärkets plats satt ett nordmärke? Lätt konfunderade och oroliga så ringer sonen och vill boka träff hemma… Vinden drar på till 25 knop och vågorna bryter styggt så det är ju dumt att svänga in för tidigt. Vår navigatör tar oss dock snyggt in via djupkurvorna och skiter i bojar och annat felaktigt. 🙂

       Dinner view from seaQwest in Milford Bay.

Kategorier: Långsegling // 6 Kommentarer »