Heltidsjobb för oss bägge och Kapten skall ställa ut sina alster! Herrenadådå sicket stressigt liv man för här i Svedala!
Och mitt i all stressen blir vi av med vår lilla cabriolet så att Kulturministern tvingas låna mammas cykel.

     Våra tossiga vänner Staffan & Kristina köpte en ny bil som vi fick låna i en dryg månad! Vi tackar och bockar så mycket det går.

Efter första cykeläventyret där undertecknad rullade bakom för säkerhets skull (man får ju tänka på andra cyklister, fotgängare, bilar, bussar och annat oskyldigt som kan komma i hennes väg) kom uppdraget till Kapten:
Du måste skaffa mig en muff-muff! (?) Hmpf, klent virke i dagens kulturministrar. I cabben klarade hon sig minsann utan ratt-muff!

Bosse @ work

PS

Alster i det här fallet betyder akvarelltavlor som Kapten visar på Konst Göteborg i Kronhuset 13-15 augusti tillsammans med ett tjugotal alldeles riktiga konstnärer. Spännade? Gissa om!
Kolla in
ALSTER
eller
KONST GÖTEBORG

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

       Jag som trodde att seglare var lite “nördiga” med alla sina tekniska prylar och fikonspråk. (fikon-, står här för fack-)
Oj, vad jag bedrog mig. Efter vår hemkomst har vi blivit varse ett nytt fenomen. Tidigare var det en begränsad skara av Mack-fanatiker, ofta  inom den kreativa branschen men nu har kreti och pleti anammat Herr Jobs nya leksaker.
Det laddas appar och multitaskas till höger och vänster och får man mail står det längst ner “Skickat av en I-Fåne”
Tog härom kvällen fram min gamla Nokia och låtsades raka mej med rakapparatljud som ringsignal. Succe´? Nja, fick en medlidsam blick av de närvarande som sedan återgick till nån diskussion om Android är bätte än Symbian eller IPhone. Android trodde jag var en robot?
Det hela urartade fullständigt när jag kom hem och överfölls i dörren med:
“Kolla, jag kan spela Sudoku och maila samtidigt med min nya 3GS” hojtar en glädjestrålande Kulturminister och viftar med sin nya jobbtelefon.

Nu längtar Kapten till Trinidad….
Bosse @ Krokslätt, Mölndal

Hmmm,
måste nog erkänna att övertecknad (för den trögtänkte: jag kan ju inte skriva undertecknad när texten ligger under undertecknandet) fallit lite till föga när jag gick med i Fejsbook…
Men jag var tvungen då info om en utställning jag skall delta i fanns på just Fejsbook! Mer om detta i nästa blogg. Så nu addas det vänner vilt och Kulturministern pekar finger! Fattar inte varför? Bara för att jag tidigare predikat mot, varit nära att starta klubben VVF (Våga Vägra Facebook) och hela tiden nobbat inviter från vänner och andra som hittat vår mailadress???

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

   Satt och gick igenom lite bilder, ja, jag skall lägga ut fler bilder på Bildgalleriet, och snubblade över kort jag tagit på delar av vår säkerhetsutrustning när de inte riktigt levt upp till förväntningarna. Blev duktigt grinig (…eller kinkig som resten av besättningen skulle kalla det!) när jag kunde konstatera att de flesta saker vi köpt av ovanstående märke inte håller måttet.
Lite synpunkter på tre av de produkter vi fått ombord:

Livflotte (hållare)
Inköpte våren -07 en Plastimo ISAF Transocean 4 med det nya insteget och senaste godkännandena från ISAF & OSR hos Hjertmans i Göteborg. Hade under lång tid kollat på mässor och tillsammans med mina vänner inom JRSK (Jorden runt seglar klubben) för att hitta den mest lämpade livflotten för oss på vår långsegling. Valet föll på nämnda flotte som vi fortfarande tror är ”rätt” för oss. Det vill säga för två personer som våren   -08 stack iväg på en ”jorden runt segling”  i 3-5 år.
Enda någorlunda vettiga placeringen av flotten var på luckgaraget på vår Najad 360 så jag köpte även en ”Standard däcksmonterad vagga” som bäst verkade passa våra behov. Flotten monterades på luckgaraget efter konstens alla regler, med förstärkningar och 6 st genomgående M6 bultar. Undre delen av hållaren lär inte ramla av…
Vårt första riktiga test blev sommarens (07) segling till Skotska västkusten som gav spännande seglingar men framförallt mersmak!
 

Frampå den höstkanten blev jag irriterad över att skruvarna som håller låsen till stålbanden börjat rosta! Hur skullede se ut om ett par år med massor med sol och salt?
När jag vid ett senare tillfälle tittade närmare på låsningen av banden upptäckte jag att ett lätt tryck på bandet fick hela låsningen att släppa, inte speciellt stöldsäkert för att vara till en lättåtkomlig / stöldbegärlig del för över 20 000 kronor!
Och framförallt, vad händer i hårt väder??? När det kommer en kraftig sjö, blir rigghaveri eller vid en rullning? Stor risk är att när man till slut behöver sin ”säkerhetsinvestering” har den lämnat båten, och det beroende på en undermålig konstruktion av hållaren…
Infästningen av bandet på andra sidan ser ganska klen ut den också. Är detta verkligen gjort för att hålla kvar flotten i tuffa förhållanden eller är det en skrivbordsprodukt av någon som aldrig varit ute i hårt väder?
Vid en efterkoll, då det på bilderna såg ut som jag inte dragit åt skruven helt, upptäckte jag att gängorna hade släppt i den runda muttern på låsningen. Så nu har jag demonterat hela kalaset eftersom den inte går att reparera. Låset är fastsvetsat.
Jag köpte från Plastimo i tron att det var en seriös leverantör som satsar mycket på säkerhet. Läser man i katalogen får man åtminstone den uppfattningen. Bör man inte då hålla den linjen hela vägen. Som bekant är ingen kedja starkare än dess svagaste länk.
Då jag kontaktade generalagenten fick jag svaret att produkten funnits i många år och ingen hade klagat än. Men, vem klagar från 4 000 meters djup? Fungerar inte en livflotte när den verkligen behövs är risken för klagomål väldigt liten. Nu träffade jag en trevlig herre på Båtmässan som representerade Navimo och han löste våra problem. Nu har vi en klart bättre hållare! 

Inga synpunkter på flotten då jag lyckligtvis inte behövt prova den än. I Las Palmas hösten -09 lät vi checka den och det verkade ok.

Quickbouy (sommarrepris från tidigare blog)
Elin:   25 SEK, grön, glad, tät, pålitlig, men dålig vaktkrokodil…(sa inte ett knäpp när spanska banditer snodde Lilla Q)
Quickbouy: 1860 SEK, gul, läckande, kass funktion, duktig ingivare av falsk säkerhet! (Paradexempel på grisen i säcken!)

Conclution: Hellre en Elin runt halsen än att förgäves leta efter en sjunkande Quickbouy i ett nödläge!
Inför långsegling investerar man i en oändlig rad av säkerhetsutrustning man hoppas att man köpt förgäves.
Utrustningen är alltid dyr då det förväntas vara hög kvalitet  och säker funktion på de saker man köper för att använda när “det går åt pipsvängen” och väder eller andra omständigheter tvingar en att fatta drastiska beslut under livsfara.
Besvikelsen blir därför extra stor när man testar sina fin-fina säkerhetsinvesteringar.
Senaste floppen var vår Quickbouy. Inköpt inför Skottlandsresan 2007, lite fräckt att kasta i en klump och vips har man en stor och hög uppblåst Danbuoy med blinkande lampa, drivankare, visselpipa och hela kitet. Nu, inför Atlantöverfart och annat “risky” beslöt kapten att kolla all säkerhetsutrustning. Vid inspektion (första gången jag kollat i Quickbouy förpackningen) kunde jag konstatera att kolsyrepatronen hade gravrost på ett flertal ställen. OK, jag köper en ny patron och får samtidigt möjlighet att testa skarpt. I Gibraltar hittade vi en patron som passade och testläget uppstod i Puerto Mogan…
Med flera seglarvänner ombord tog kapten plötsligt tag i den gula Quickbouyen och hivade den överbord! Poff, och en ståtlig boj reste sig ur vattnet. Yess, så skall det se ut! Öh, sa någon, skall inte lampan blinka? Jo, men den startar nog inte förrän linan som jag har här ryckts loss från bojen. Kloka synpunkter från kapten… (..men inte hjälpte det att rycka loss linan.)
Hallå där, din boj ser lite ledsen ut! Snabb koll, och mycket riktigt den två meter höga flagghållaren hade vikt sig på mitten och såg riktigt ledsen ut. Aj, aj. Läcka på grejerna… Reparation av läckan, avvakta ett dygn innan ny uppblåsning, denna gång manuellt. (Kolsyrepatroner är dyra!) Rejält förbenad blir man då luften pyser ut på nytt! Nu från något annat okänt håll. I instruktionen står att man skall vända den svarta ventilen vid ompackning, då det finns risk att hela härligheten exploderar om inte luften helt klämts ur. Jag fick ta till kraftigt våld för att få loss ventilen, eller rättare sagt dela på den då nå´t ljushuvud hade limmat fast den… Nu ligger den läckande plastleksaken med trasig ventil och icke-fungerande lampa i en soptunna på P. Mogans yard…
Inga mer uppblåsbara “toys” till kapten!
Danbouy
Fortfarande irriterad över Quickbouyens funktion åkte vi till Las Palmas för att köpa en “manuell” Danbouy istället. Den kan väl ändå inte vara något problem? Tillbaks ombord monterades en RF hållare i targabågen och vägverkets snöpinne med kulmage placerades i hållaren.
Nu dök ett litet problem upp, hur använder man en sån här tingest?
Skall man gå på ARCs regler skall man antagligen ta med den själv när man ramlar i eftersom de kräver att man har en per besättningsman. Siste man som ramlar i, glöm inte ta med Danbouyen!!!
Mobsituationen i detta fall bör då vara välplanerad så man hinner knyta loss och lyfta ur hållaren. Jag har inte hittat någon instruktion på hur man använder, säkrar/förvarar den. T ex medföljande gula snöret. Vad är det tänkt att användas till? Nu sitter det fastknutet i targabågen vilket kanske inte är så smart… Tacksam för tips om hur den skall hanteras.

När vi packade ihop den sex månader gamla Danbouyen inför orkansäsongen på Trinidad skulle jag rätta till flaggan. Döm om min förvåning när jag hade en bit flagga i handen! Solen hade fullständigt löst upp hållfastheten i tyget och flaggan (den del som utsatts för sol) var som toapapper i konsistens. Det blir till att sy ett flaggskydd för den delen av flaggan som finns kvar då materialet uppenbarligen inte tål sol. Det kanske är meningen att den skall förvaras nedstuvad, jag vet inte då instruktioner saknas.

Navimo Nordic (Plastimo) bör nog se över sitt sortiment och kanske utbilda både sig själva och sina återförsäljare i funktion/hållbarhet på den utrustning man säljer…

Ytterligare solskenshistoria
När vi lämnade Kanarieöarna byttes svenska flaggan av Intendenten. Snål kapten ville behålla den gamla tills vi kom till Brasilien men Intendenten tyckte väl att flygfisken och en och annan fågel skulle ha en fräsch flagga att titta på. Framme i Jaccaré, Brasilien, låg vi och tog igen oss ett tag i en marina. En dag när vi kom tillbaks till båten hade flaggan ramlat av! Ramlat! Linan den var fäst med uppförde sig som jag beskrivit ovan, som toapapper! Hela linan sprättades bort och en riktig monterades. Rivö gör fina flaggor men att linan inte tål att vara utomhus mer än tre månader är uselt! Vi har gott om klena linor ombord som efter två år inte visat minsta tendens till solpåverkan så varför man väljer så dåligt material är väldigt förvånande.

Det här var nog den gnälligaste bloggen på länge, måste bero på att jag blivit förkyld.
Alla vet ju vilket helvete vi karlar har då.

Bosse @ Krokslätt, Mölndal

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

….vi trodde att vi skulle komma hem till sommar i Sverige?
Kulturministern bäddar in sig i filtar och raggsockor medan kapten stoiskt håller fast vid sina slitna Sebagoshorts. Med ben blåa som den värste adelsman huttrar han fram längs Krokslätts gator på jakt efter frukostbröd eller vad han nu blivit ivägskickad att fixa…
Sobrännan bleknar och snart ser vi väl ut som vanliga “Svenssons” (Ursäkta Håkan & Ulrika, no offence 🙂 )
Ja, ja, bara midsommar blir avklarat skall nog vädergudarna ge oss lite mer värme.
Ett litet oväntat problem har uppstått sen vi kom till Sverige. När i hela Hisingen går man och lägger sig? Det blir ju aldrig mörkt?
Allvarligt, detta har vi saknat och suger nu i oss ljuset kring skymning & gryning för fullt.

Vi har redan börjat längta efter båten och har daglig mailkontakt med Power Boats för att kolla att hon har det bra och allt är väl, vi får se hur länge de står ut. Men än är det faktiskt en del saker som behöver fixas per korrespondens. Vår gamla dam (inte Heléne!) har utfört en striptease på Trinidad och skalat av sig alla gamla lager med hjälp av “Strip off” och en gäng slipade infödingar.

       Sliping boys in action.

Ledaren Cow (han kallas så för att han är vegetarian, hans riktiga namn är halvt omöjligt att uttala) verkar kunnig och skall hjälpa seaQwest att få en snygg och fin underkropp i höst. Begynnande osmos gjorde att vi beslöt att förnya skalskyddet enligt konstens alla regler. Det som göms i snö, kommer upp i tö, Pling, Pling; skaldade Robban Broberg. I det här fallet var det inte tö utan mer “Strip off” som avslöjade en del gamla synder som nu skall åtgärdas, vi återkommer om detta.

      Shrink wrapped, but not yet shrunk!
Hon är nu också belagd med krympplast som skydd mot damm och allt vatten som under regnperioden lär ramla ner över denna del av världen. För att ytterligare skydda “our precious” har vi installerat ett avfuktningsaggregat ombord så hon inte skall bli fuktig och grön.

Efter vår period i Brasilien och Franska Guyana var det skönt att först i Surinam och senare på Trinidad & Tobago kunna prata med folk. Vår portugisiska är inget vi skryter med, knappt kommunicerar med faktiskt. Engelskan går lite bättre så mycket snack har det blivit. Lite snopen blir man då man vid upprepade tillfällen får höra att man “pratar för mycket”? Jag som bara försöker få en syl i vädret då och då omgiven av vilt snattrande vänner. Droppen var nog på Kanarieöarna när vi diskuterade fridykning och hur länge man kan hålla sig under vattnet. Jag sa ödmjukt att jag inte klarade mer än en minut och genast bröt vår seglande bonde Curt in och sa: “Du har ju aldrig kunnat vara tyst i mer än en minut så det är väl inte så konstigt!”

Är det nå´n som vill snacka, eller jag menar lyssna lite, är det bara att slå en signal!

Bosse @ last

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Sitter just nu på ett hotellrum i Miami och pustar ut efter morgonens äventyr. Det går att ha ett spännande liv även utan båt…
Vi har lämnat seaQwest, täckt, bevakad och med avfuktare med förhoppningen att hon skall vara i fint skick när vi kommer tillbaks i höst. Flyget hem blev lite omständigt då vi blev tvungna att övernatta i Miami.
Intendenten fixade rum alldeles intill flygplatsen. Billigt (50$/natt) innebar att allt inte fungerade helt ok. Vi bytte rum tre gånger innan vi fick ett som hade fungerande kortlås. Då vår genua ingår i bagaget är det ganska tungt och vi var rätt trötta på att släpa alla våra kollin mellan våningarna.
Till slut ordnade det sig och vi fick en god middag och livemusik på en intilliggande lokal pub.
På morgonen blir jag väckt av Heléne som påstår sig inte kunna komma ut! Löjligt, tänker jag, hon är väl för klen… Kravlar ur sängen och ger mej på låset, väl medveten om att om hon inte blir utsläppt och får sin ”morgoncigg” kan vad som helst inträffa. Men även kapten kommer till korta med dörrlåset.

Inspärrade!
Efter några fruktlösa försök att ringa till receptionen, givetvis fungerar inte telefon, fick kapten en strålande idé!
Inspirerad av gamla deckare skjuter han upp fönstret och spanar ut. Jodå, den klassiska kanten utanför fönstret finns där så kapten klättrar ut. En blick ner mot gatan och sen kastar han sig över kanten!

Tur att vi bodde på första våningen…
Efter en attack mot receptionen och ett gemensamt inbrottsförsök från utsidan dörren konstaterade hotellets ägare att Heléne fick vänta på rummet tills en reparatör kunde komma och såga ut henne. Den som känner vår minister vet att om hon vill ut så är det nu, bums!!!
Så jag rundar hotellet, ut mot gatan, tar mej bort till vårt rum och ropar upp till Heléne att hon får komma samma väg. Efter diverse knorrande och säkerhetsförberedelser med kuddar som ”smutsskydd” påbörjas operation ”BaxaHelénegenomfönsterochnerpågatan”.  Allt gick väl med kapten som mottagningskommitté och vi fick med oss våra viktigaste väskor ut. Pustandes på trottoaren skräms jag nästan ur skinnet av ett fruktansvärt ”OOOOIIIIII-OOOOOOIIIIII”. Har någon stått framför en amerikansk polisbil och fått deras siren i örat helt oförberett? Inget att rekommendera… Tur man var på toa innan rymningen för annars hade det skett en olycka.
Ur bilen kommer en mycket barsk  och hotfull polis och vill veta vad vi sysslar med. Jag drar vår story vilket han inte tror ett ord av då han väl känner igen oss? ”I’ve seen you guys sneeking around in this area for the last 14 days. So what are you up to? Don´t lie to me, that you will regret for the rest of your life!
Han var helt övertygad om att vi var ett annat par och vägrade tro oss! Jag försökte skoja lite med honom och kan nu säga att det är ingen bra idé att skoja med arga Miami-poliser! (Heléne funderade på att ta ett kort på vår Miami Vice-snut men la som väl var ner projektet…) 

När han sett pass, flygbiljetter, pratat med receptionen och blivit övertygad om att vi var de vi sa ändrades polisen likt Dr Jekyll till att bli mycket vänlig och bad så hemskt mycket om ursäkt. Puh, det var nära! Förstärkning hade också kommit under tiden så vi måste ha varit riktiga skurkar. Nu var vi kändisar i hela lobbyn, där övriga gäster på hotellet åt frukost, i stället för inspärrade.
Bosse @ Airways Airport Inn & Suites, Miami

PS 

Detta inlägg skrevs i Miami men gick inte att lägga ut då bloggen av någon outgrundlig anledning legat nere några dar… Hoppas det var en engångsföreteelse annars får vi ta leverantören i örat!

Sitter just nu hemma i lägenheten i Svedala och fryser, planet landade för ett par timmar sen så nu skall det bli gôtt att törna in…

Kategorier: Uncategorized // 4 Kommentarer »