I går var intendenten på väg att slänga en hel hög överblivet ris! Vafals! Utbrast undertecknad, slänger du fin-fint ris? Det hela slutade med att riset sparades i en av våra 132 Tupperware(TM)-burkar för att nyttjas till dagens middag som “rester”.

Att intendenten accepterar att äta rester belyser verkligen hur tufft livet ombord kan vara…
Riset stektes med strimlat ägg, paprika och lite annat smått å´gott. Till detta grillade kapten parma/lövbiff-spett (ett blev över, morgondagens lunch är räddad! 🙂 )

Vår matkultur hemma bestod i ganska enkel mat till vardags och på helgerna när det var läge försökte vi lägga tid och laga nåt gott för att sen njuta av måltiden. Det blev väl lite si och så ibland, mycket annat stökade till det… Helt klart är att det alltid var mycket och kaloririkt.
Efter ett drygt år ombord kan jag nu konstatera att vi nog aldrig ätit godare och bättre än senaste året!!! 🙂
Intendenten planerar och organiserar så varje mål blir en form av högtid, alltid gott, lagom portioner och kalorifattigt för det mesta.

Grillad lax med mangosallad och lite mango-lime röra.

(Tyvärr kompenserar vi det med ett höjt kaloriintag via dryckesvanor, but who´s perfect?)
Till och med på översegingar äts det vällagat, oftast på bord med duk och hela bidevitten, minst tre gånger om dagen.

 

Off shore-lunch med “rester” från gårdagens Al Forno… 

Skipper grillar så ofta tillfälle ges vilket ger en extra krydda på mathållningen. Vår lilla Magma är igång minst ett par tre dar i veckan i snitt.

Tubo de palo, grillat nånting vi av misstag köpte i tron att det var en vanlig fiskfilé. Kan nå´n tala om vad vi ätit?

Känns som ett privilegie att ha tid att ägna maten så mycket omsorg och därefter avnjuta den. Den biten ensam kan faktiskt vara ett skäl att ge sig ut på långsegling…

Det är hårt att vara långseglare som ni förstår.

Bosse @ middagsbordet
 

Bonus:

 

Båtrester på Isla Graciosa. Det gäller att sticka innan man fastnar för länge…

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Vi har blivit ombedda att delta i en artikel om oro inför långsegling och för min del (kaptens) är det inte elementen (…och då menar jag inte radiatorer! VVS-skämt) som är den största oron utan den ligger mer på det mänskliga planet… Med andra ord, andra människor. Under vår resa har just andra människor nog varit den största behållningen men samtidigt inför kommande resmål den största oron. Pirater, rånare och så vidare… På vår väg från Gibraltar mot Lanzarote seglade vi längs Afrikas kust och vi  har ju hört talas om hur mycket människosmuggling det förekommer mellan fastlandet och Kanarieöarna och även upp till Spanien/Portugal. Så kapten, som är en försiktig general, beslutade att vi kör med “låga lanternor” samt fimpar AIS-transpondern. Låga lanternor innebär de gamla strömslukande lamporna som sitter i pulpitarna i stället för den fin-fina LED-lampan i masttoppen som nästan syns till New York, och det vill man ju inte, skall piraterna hitta oss skall dom baskemej få leta! AIS-en blir ju i detta sammanhang löjlig, typ – “kom å´ta mej, här är jag”… så den stängde vi som sagt av. Dygn två, strålande sol, kanonslör, kapten sitter lojt och pillar med plottern, med ena ögat lugnt spanande in mot Afrikas kust. Vi befinner oss då 30-40 Nm utanför Casablanca, det närmsta Afrika vi kom på hela trippen. Aalloo!!! Eyyy! Alllo! ropar någon i örat på mig snett bakifrån. Studsar upp och undrar vad i h-ete var det????

 

Utifrån havet, typ New York, kommer en liten öppen fiskebåt modell Ä-Ä-Ä med två väldigt svarta män ombord. “Any cigarettes?” frågar den ene. No, no svarar jag och efter ett par turer med frågor fram och tillbaks vinkar de glatt och kör vidare in mot land med sin lilla akternurra. Vad i hela Hisingen gjorde de där??? Det blåste ganska snällt vid tillfället men en helt öppen båt där ute? Nu var det här snälla och troligen fattiga fiskare men lite skakis blev nog både kapen och redaren som givetvis väcktes ur sin skönhetssömn vid det oväntade besöket. Med lite mer sinnesnärvaro borde jag kanske erbjudit dem varsin öl, men var så perplex att tanken inte dök upp förrän långt senare, typ när de försvunnit ur sikte…

Överfärden (ca fem dar) har annars präglats av både fin vind och fint väder. Fiskelyckan är det väl lite si och så med, det enda jag lyckades fånga var vår egen flagga, och det var flera timmar efter avslutad fiskedag. Mitt i natten låter det kling-klång-smock-kling-kling-dång osv, ganska intensivt, så kapten förstår att nu är det något allvarligt på gång… Vår fina landsflagga hade i ett obevakat ögonblick kastat sig över mina, något slarvigt upphängda, fiskedon och där lyckats få tag i det stora, tunga draget som sitter längst ut på tafsen med alla krokar med röda och gröna bläckfiskar. Brandkårsutryckning och inplockning av vår stolta fana som vid detta laget var väl involverad i “det stora, tunga draget”. Lite pyssel för morgondagen….
Sjön valde vid denna segling att komma in från höger och vinden valde från baken. Denna ekvation resulterar i några dygn med god fart, fin vind men man vet aldrig åt viket håll golvet lutar. Resultat, oändliga mängder med blåmärken.
Vi har till och med funderat på att byta namn på vår båtmodell från Najad 360 till Volvo 360 (Detta skämt kräver viss kunskap i latin).

Mainstreet, Caleta del Sebo 

Nu har vi det gott på Graciosa, en liten ö norr om Lanzarote dit asfalten inte nått, där våra största problem är; hur tömmer jag sandalerna från sand efter varje steg???? Sand-aler, det hörs ju på namnet att de är gjorda för vandring i sand! Men, vi upplever dem mer som sandskyfflar som i varje steg gräver  upp en skvätt sand som sen lägger sig tillrätta i hålfotstrakten vilket i sin tur ger sandalisten dess speciella gångstil…

 

Struts-walk                             Nazi-walk
Heléne har utvecklat sin gångart, Strutswalk, vilket innebär att man går lätt framåtlutad och i varje steg håller upp ena foten bakom sig och låter sanden rinna ur sandalen. Det går inte fort men funger rätt ok.
Bosse, öh jag alltså, har en lite mindre elegant men effektivare gångart. Vi kallar den Nazi-walk vilket betyder att man får en marscherande stil där varje steg blir en strakbent spark som  snabbt slungar ur all sand ur nämnda sandaler. Inte lämplig med andra människor i närheten då både spark- och stänkrisken är hög.
Om någon har frågor kring andra gångarter vänligen ring John Cleese på tfn: 850-325 021 123

Er nonsensdiggande

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 6 Kommentarer »

Under en översegling är det alltid lite si och så med rakningen, i princip startar man nyrakad och kommer fram orakad. Rätt skönt att vara lite mañana till denna del av hygienen. När man har veckogammal stubb blir det lite sjöbusestuk på kapten vars självförtroende ökar i takt med varje millimeter skägget växer 🙂 Man kan alltså se på kaptens ansiktshårbeklädnad hur lång överfarten varit!
Apropå skäggets utväxthastighet så är det faktiskt så att vi just nu befinner vi oss ca 625 605,6 Megaskäggsekunder (*) från Lanzarote!

De ni!

Bosse @ seaQwest, orakad som vanligt…

TÄVLING!
Räkna ut vår position med hjälp av infon. Vinnaren får 10 fria kommentarer på vår blogg!

* INFO
Saxat ur ett av Roys “SRS NyhetsbrevHAM” dvs trevlig läsning för radioamatörer:

Skäggsekund (måttenheter)
Ett längdmått.

Definieras som den sträcka ett genomsnittligt skägg växer per sekund. Tanken med detta längdmått var att skapa ett mått som liknar astronomins ljusår, men för kärnfysik istället för astronomi. Skäggsekund blev aldrig något vedertaget mått, ej heller finns det med i SI systemet. Skälet är kanske något man kan räkna ut.

Givetvis måste skäggsekund föregås av ett lämpligt prefix för att vara brukbart till vettiga avstånd. Kompletterar man med kiloskäggsekund, eller Megaskäggsekund blir det med ens mycket vettigare.

En skäggsekund är 10 -8 m. Dvs 0,000 000 1 m = 0,000 1 mm. Därmed skulle tio kiloskäggsekund vara 1 mm, en meter blir då en Megaskäggsekund. Man inser att avsikten att användas i kärnfysik är helt solklart.

Att man inte tagit hänsyn till evolutionen, dvs skäggväxten kan och förändras genom tiderna. Under vikingatiden växte männens skägg fortare än idag. (eller hade dom inte rakapparater?) Evolutionen kommer framledes att ännu mer minska skäggväxten hos oss i takt med att vi hela tiden rakar av oss och den mest lämpade, dvs den med minsta skäggväxt vinner, och överlever.

Ja det där med Darwin ni vet.
Tror ni mig inte?  Googla på ordet då

Roy

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

     

Lilla Q fredag em…                              Lilla Q lördag morgon…

Det finns fula fiskar både över och under ytan. Varifrån nattens fulingar kom vet vi inte men till frukosten upptäckte vi att linan till vår dinge hängde väl slak…
Jämmer och elände. Linan var snyggt avkapad och vår kära dinge (med motor) var puts väck. Vad vi kände och vad undertecknad sa tål inte att redovisas i skrift men förbannade var vi!

Både på den “fula fisk” som snott dingen och oss själva som blåögt låtit allt  hänga i en tamp…

Men, de flesta här gör så och vi använder dingen hela tiden så det var liksom självklart.
Vad Elin gjorde på badplattformen vet jag inte, men som vaktkrokodil duger hon uppenbarligen inte!
En mysig dag i väntan på rätt väder mot Kanariöarna blev istället full fart in till den lilla spanska hamnen vid La Linea där vi fick ligga på nocken av en ponton medan vi gjorde vår polisanmälan. Guarda Civil, Policia Lokal eller Policia National? Vart vänder man sig? Inte helt enkelt att veta. Policia National var tydligen rätt instans för oss utlänningar…
En timma efter att anmälan var klar hade vi fixat plats i Marina Bay i Gibraltar på måndag morgon, bokat en ny dinge + motor och tillbehör hos Shepphard´s Chandlery. Trot eller ej, men det enda de hade på lager var exakt det vi blivit bestulna på! Försäkringsbolaget firade helg och var okontaktbara men hoppas det löser sig på måndag.

Innebärandes att avfärd blir tidigast måndag eftermiddag, men troligare på tisdagen.

Bosse @ anchor without dinghy… (and a bit pissed off…)

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Målet för senaste seglingen var Ceuta, en spansk enklav vid Marockos norra kust, mittemot Gibraltar. Här skulle vi smaka på Afrka! När vi närmar oss Gibraltar i gryningen längs spanska solkusten, motrande pga lätta vindar, upptäcker vi att dieseln är nere på reserven… Beslutar ändå att gå över tiil Ceuta då prognosen säger 10-15 knops vind från ost så det borde bli fin segling snart. Kryssar mellan massor med ankarliggande fartyg som ligger och väntar på plats i Gibratarviken eller bättre tider, vad vet vi? När vi precis kommit in i trafikseparationszonen för Gibraltar Strait börjar det mullra , blixtra och regnet strilar försiktigt på oss. Vart tog vinden vägen? Lite oroliga för om dieseln skall räcka fortsätter vi och allt ökar utom vinden… Snart har vi ett rejält åskväder över oss med massa regn och sånt som skepparn hatar, blixt & dunder! Det blev ett par nervösa timmar innan vi lotsat seaQwest genom alla passerande båtar och blixtar med tanken på att snart tar soppan slut. Vi fick seglat en liten stund, med det gick så sakta att med rådande ström blev kursen rakt ut genom sundet och det blev motor igen. Varför i hela Hisingen sätter man sig sådana här situationer? Soppatorsk och ingen vind i ett kraftigt åskoväder är ju inte direkt en ideal situationen i ett av världens mest trafikerade sund… Ja, ja, vi lär oss kanske nå´n gång.

 

 

Vid ett par tillfällen dök det upp marockanska fiskebåtar framför oss vilka vi hastigt väjde för. Puh, det gäller att hålla noga uppsikt i så´nt här väder. Det kändes väldigt bra att komma ihamn denna gång. Vi skall tanka här så då får vi se hur många deciliter vi hade kvar.

Nu får kulturministern ta över ansvaret då det är dags för utforskning av den Afrikanska kontinenten!

 

 

 

Flygfisk som höll på att skrämma slag på undertecknad när jag precis hade gått på nattskiftet (ni vet väl att jag alltid får “hundvakten”?). Den flög rakt in i sprayhooden och studsade upp i biminin för att sedan falla ner på däck, en flygtur mer än 2 meter över havet (?!!!)

 

 

 

Genacker till salu!

Redan på vår resas början såg jag fram emot loja dagar med vår genacker uppe stilla glidande söderut i ljumma vindar. Som den obsevante redan vet blev det tji under år 1! Avundsjukt läste vi mail från vänner som gled ner för Portugals kust och “blev vän med sin spinnackerbom” medan vi stångade mot lågtrycken i Engelska kanalen. När vi kom till Portugal var nog vindarna ljumma men tyvärr inte akterliga. Allmänt på Atlantvatten är att när det blåser tillräckligt för att inte seglen skall slå i dyningen kan man lika gärna köra med genua… Så ingen genacker på väg mot Kanarieöarna och resan upp mot Gibraltar var i motvind, resan till Barcelona blev det inte av, men nu! Nu jädrar! Prognosen från Cartagena till Gibraltar sa att vi skulle få nordostliga vindar första dygnet och ostliga andra. Efter en vecka med lågtryck och åska var det strålande väder när vi gav oss av. Yess!

Jag sprang omkring på båten och satte gajar åt alla håll och grävde fram vår genacker ur förpikens katakomber. Dumpade påsen vid rorsmansplatsen och beredde fall och annat för sättning. Vad händer? Jo, den nordostliga vinden vred plötsligt till sydostlig och vi fick en kanonsegling till en bit in på natten med bidevindseging för genua i god fart. Hela tiden satt vår genackersäck vid sin plats i rorsmansbrunn och hånlog åt skepparen. “Jag slipper nog nu också” tänkte den uslingen säkert…

Efter en natt med motorgång verkade förmiddagen arta sig till en härlig seglingsdag. Platt vatten och vinden kom från rätt riktning, ost. Skepparn (jag) blev ånyo eld och lågor och riggade med nämnda genacker till komplett sättning. Nu dj-lar! Seglar i ca fem minuter när vinden lägger sig och sjön av någon outgrundlig anledning plötsligt blir som Kattegatt dan efter en kuling mao – äcklig! Seglen slår och genackern far åt alla håll och vår stackars skeppare får krypa till korset ännu en gång och inse att det blir inget med genackersegling den här gången heller. Heléne som bara tycker jag är jobbig varje gång jag släpar fram genackerpåsen log nöjt och sa: “Vad var det jag sa?”

 

Finns det nån som vill köpa en genacker??????

 

 

 

 

 

Bosse @ Afrika (via internetcafé 🙁 )

Kategorier: Blogroll, Långsegling // 2 Kommentarer »