Fick en dejavu härom veckan när Eddie snokade runt bland mina elinstallationer, det hör till saken att han är elektriker.
För snart 30 (!) år sedan hade jag och kompisen Pär byggt klart inredningen till vår Birdie 24, hantverk från grunden. Stolta bjöd vi in våra fäder, som var snickare, att beskåda resultatet av våra mödor. Min salig far var först ombord och hans kommentar var “Den väggen är sned…” Väggen var vårt främre babordsskott som vi visste hade blivit infäst med 1 grads lutning! Detta skulle vi kompensera senare med lite snygga lister men visst är det typiskt? Givetvis kom Nisse, Pärs pappa, och gjorde om bravaden ett par dar senare.
Tillbaks till Eddie, han står på akterdäck och kollar in vindsnurreinstallationen. Du, Bosse… Den kabeln ser inte bra ut… Vad menar han? Jo,  vid närmare inspektion så kunde man se en liten grön prick på den röda 10mm2 kabeln som gick upp till generatorn. Ja, ja, typiskt fackmän, alltid hittar de nå´t fel!
Häromdan kollade jag för säkerhets skull kabeln i alla fall och resultatet kan ni se nedan:

Ville vindsnurra nerplockad, han är tung så det får göras försiktigt…

Kapten leker elektriker

Eddies gröna prick

Oj, det doldes mer under skalet

Sådana här kablar leder åt fanders

Sagt var…
Det skadar inte att då och då kontrollera sina anslutningar och även kablar. Om jag inte bytt den kabeln hade det gått rätt snabbt åt pipsvängen med laddningen från vindgeneratorn. Och om Murphy fått bestämma hade det skett någonstans på Atlanten.

Tack Eddie!

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Ägaren till El Bar i Greenwich Marina var en snål typ… Stängde internet mitt i mitt bloggande! Men här kommer det som skulle varit med igår:
Gasproblematiken löst!

Äntligen, efter sju sorger och åtta bedrövelser, eller om man så vill: jag har accepterat att det enklaste och bästa sättet att få gas i sina flaskor är att fylla dem själv. I La Coruña löste en Australiensare gasfyllningen på det viset åt oss, genom att fylla själv, men envetten som man är har vi försökt byta, hitta depåer och andra varianter. Vi hade antagligen kunnat köpa en skottkärra med Campinggasflaskor för all den tid, bilhyra, inköp av andra flaskor mm som vi lagt på att få fyllt våra egna skandinaviska flaskor…

Campinggas finns ÖVERALLT i Europa. Köp ett par stycken flaskor, skaffa gärna en gasolgrill som går på dessa, och när de stora flaskorna hemifrån behöver fyllas är det bara att tömma över från campinggasflaskan.

OBS! OBS! Detta är att betrakta som farligt om man inte vet hur gasen fungerar och är medveten om riskerna. Rökning är t ex jättedumt i samband med fyllning. Överfyllning kan få flaskan att explodera vid senare uppvärmning osv.

Men, så här gör vi nu:

Flaskan var snygg när vi köpte den men det var för ett halvår sedan… 

Campinggasflaskan hängs uppochned i solen, uppochned för att vi vill tömma över vätska och inte gas (Gas under tryck blir ofta vätska), i solen för att flaskan skall bli varm för då stiger trycket…

Med anslutningar UTAN reduceringsventiler kopplar vi ihop CG-flaskan med den stora PA6 flaskan som sitter kvar på sin plats i ankarboxen.

Notera Aldes läckindikator till höger på bilden, svår att  läsa av och det enda som orsakat läckage (!) hittills i vårt system. Flera gånger dessutom! Rekommenderas ej, däremot deras magnetavstängning som sitter intill, en toppen grej!

Den sitter i skugga, och för att göra processen ännu snabbare spolar jag kallvatten på både flaska och i hela ankarboxen. Ångbildningsvärmet vid vattnets avdunstning gör att det blir riktigt svalt i boxen. (När jag jobbade som kyltekniker för en massa år sedan hade vi alltid tomflaskor i en frys. De flaskorna gick att fylla hur mycket som helst 🙂 . Fast Köksintendenten skulle nog få ett spel om jag försökte pressa ner en PA6 i våran kyl…)

Öppna kranarna och vips så susar gasen ner i önskad (PA6) flaska. Jag gjorde ett test på akterdäck några dagar innan, med samma temperatur på flaskorna. Efter 3 timmar hade jag fått över ca 300gram, så det där med temperaturskillnad é inte dumt. Efter 30 min kontrollerade jag vikten på CG-flaskan och kunde konstatera 0,05 kg gas kvar, helt ok!

Vad som behövs:

1st våg, digitalt är ju alltid kul, inköpt för att inte bli ruinerade vid flygning med RyanAir. Vikten är MYCKET viktig! Flaskan är stämplad med Tara-vikt och Butan/Propan-fyllningsvikt. Fyll aldrig mer är vad som är stämplat, både båt och besättning kan sprängas i bitar!!!

1st slang, som tål trycket, anslutning till vår PA-flaska samt spansk anslutning med enkel ventil att koppla till flaskan. Sitter det en reduceringsventil på går det INTE…

1st CG-flaska, gärna full (denna är störst, 2,75kg mao: PA6 rymmer lugnt 2 CG-flaskor…)

1st grönt snöre att knyta fast flaska 1 ovanför flaska 2. Det är helt OK med annan färg på snöret.

I tekniktagen, er

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Nu har vi hittat den perfekta språngbrädan för vår vidare färd västerut! En liten fin marina på Costa Blanca bytte namn och byggde en by i anslutning till marinan och vips så hade man skapat Greenwich Village! Samt givetvis Greenwich Marina i vilken vi nu ligger… Som ni förstår så ligger den prexis på 0-meridianen så allt vi gör hädanefter kan kallas seeking west eller seaQwest! Österlandet lämnar vi härmed för obestämd tid.

Om ni tror att det bara är kanooonväder och snälla vindar tror ni nästan rätt fast senaste veckan (efter att vi lämnat av våra gäster Lisa & Eddie) har det både blåst regnat och åååskat!
På Formentera dit vi kom, efter att ha lämnat L&E vid färjeterminalen i Ibiza stad, ankrade vi upp i en stor fin vik intill den lilla byn Puerto de Sabina. Dan efter blev vi bortkörda då det var förbjudet att ankra här!? OK, kass ankarbotten så vi hade faktiskt tänkt flytta ändå, men ändå? 🙂 Samme barske man som körde bort oss kom strax tillbaks och erbjöd oss trevligt och vänligt plats vid någon av de stora fina bojarna som låg längre in i viken. Där man ser man… Det visade sig att det var ett “Natura 2000”-område och botten var skyddad så därför hade myndigheterna lagt ut en massa bojar och satt en förmyndare att bevaka viken. Bojarna fick nyttjas gratis i två dygn sedan blev det kostsamt. Vi tog tacksamt emot erbjudandet och la oss vi en boj som tålde 30 m båt i 25 knops vind. Rätt ok… Framförallt med kvällens/nattens facit.

Vaknade vid 12-snåret av att det mullrade och blixtrade och regnade och blåste och gungade så det stod härliga till. Gissa om vi gillade vår boj! De som låg ankrade utanför zonen hade alla gett sig av  medan vi som låg vid boj kollade in skådespelet. Allt väl tills en blixt med efterföljande knall slog ner väldigt nära vilket gjorde att undertecknad hoppade upp i Helénes knä och fick lugnas i flera minuter innan jag stod på egna ben… Blixtar och kapten går INTE bra ihop.

Trots allt sheissewetter snirklade vi oss in mellan mörka moln och muller till fastlandet vilket nu känns rätt skönt. Lite eld i baken har man ju :-).
Nu väntar vi på att lågtrycken skall lägga ner och sen rasslar vi åt Gibraltarhållet.

Greenwich Marina i ostadigt väder…

Yours truly
Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Nu ligger vi i San Antonio hamn, kommunala delen, spelar troligen ingen roll men för säkerhets skull valde vi den då Ibizas hamnar lär vara bautadyra under högsäsong….

Vilken tydligen är över för här är hyfsat gott om båtar i viken men i marinan är det nästan tomt? 31 €/ natt tycker vi är ok så vi stannar här ett par dar och låter ungdomarna leka av sig i “riktig” Ibiza-miljö.
De senaste dagarna har vi tillbringat i en cala, Cala Benirras på norra Ibiza efter vår översegling från Barcelona. Överseglingen gick strålande med lagom vind större delen av resan och motorsegling en del av tiden. Hjälten på överfarten var Lisa, Eddies fru, som före denna tripp hade som största bedrift att bada i Valhallas djupa bassäng. Allt vatten man inte bottnar i är livsfarligt! Med det perspektivet kan man konstatera att tillbringa ett och ett halvt dygn på en liten segelbåt mellan Barcelona och Ibiza var i den högre klassen av tuffhet. Önskemål från gemålen lär vara moroten…
Just det, calan! Vi landade på norra Ibiza i en liten mysig vik, cala, med lagom plats och kristallklart 29-gradigt vatten, och massor med fisk! Eddie var lyrisk över all fisk, lite för få sorter men en hiskelig massa fisk när man snorklade.
Under överfarten försökte Eddie fånga Blue Marlin, haj och tonfisk eller egentligen vad som helst som kunde ge honom en match på spöt men fiskelyckan var inte på plats denna gång… Vid ett tillfälle fick vi syn på  ett stim med tonfisk, de hoppade högt över ytan och Eddie var i extas!!! När hela gänget försvann ca 10 meter före vi passerade fick Heléne en utskällning för att hon skrämt dem med sina vilda tillrop! Tack vare Eddies fiskspaning fick vi även se en gäng flygfisk segla förbi under vår segling. 

 
Väl på plats i calan började Lisas havsträning och efter träget nötande fick Eddie sin belöning,

Lisa och Elin rymde för ett tag och bägge verkade må gott av äventyret…

Queen Viktoria kallas den stora stenbumlingen utanför vår vik, Cala Benirras, där satt hon och höll vakt så vi kunde sova tryggt om natten!

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Så var man åter ombord på vår seaQwest! Känns skönt. Oj, vad varmt det är här nere, de två första dagarna gnällde samtliga över hur svårt det var att sova i värmen. Dagtid går det ju alltid att som ungdomarna, bada, eller som en annan, leka med vattenslang. Jämrans vad smutsig båten blivit på två månader! Men nu är hon fin igen och med Eddies hjälp sitter det till och med segel uppe. Häromdan hade vi en liten incident i ringrostens tecken. Vi skulle ta båten ut till en intilliggande playa för att bada och inspektera genomföringar, propeller och allt annat som huserar under ytan på en båt. Allt gick strålande ända tills jag la i backen och vi började glida bakåt. Det rasslade och skakade vilt och jag försökte lägga i friläge, men tji fick jag! Backen hade bestämt sig för att sitta kvar i läge och mina ryckanden i gasreglaget ökade bara farten bakåt. Som de flesta vet är det gott om båtar ganska nära bakom i en stor marina och så var det även här! “Stäng av maskin!” vrålar jag samtidigt som båten med oroväckande hög hastighet närmar sig grannbåtarna mittemot. Något förvirrat tumult infinner sig i sittbrunnens främre del innan Heléne hittar avstängningsnyckeln och maskin tystnar… Då kan jag plötsligt få in friläge! “Starta maskin!” vrålar jag om möjligt ännu ivrigare än nyss för grannbåtarna är nu farligt nära en “sudden impact”. Heléne får igång maskin (gamla Källberg kan man lita på!”) och jag gasar så halva marinan väcks ur sin siesta. “Det gick ju fint” sa jag medan vi sakta puttrade ut ur Port Olimpics hamn. Väl på plats norr om marinan, utanför en av alla playor som kantar staden, dök jag för att inspektera. Snacka om “ringrost”! Vår fina flöjlande propeller hade växt ihop till en fast propeller så en bra stund senare kom en anfådd Bosse upp från dyket och propellern hade blivit rörlig igen….  Tips är att använda handskar vid dylika operationer, min fingrar blödde fint efter närkontakt med sjötulpanerna som låst fast vår lilla prop.
 

Elin is back on seaQwest

Efter sin rymmning eller kidnappning, vi vet inte säkert, har Elin återvänt! Lite kaxigare, mer krokodilig men med samma öppna ring som tidigare: Welcome aboard sa vi och Elin intog genast favoritplatsen.
Vi ligger nu med på den stora globala AIS-siten, med bild och allt! (http://www.marinetraffic.com/ais) Någon har tagit kort på oss i Gibraltar och lagt ut på sidan.

Frakten gick bra! Våra 60 kilo kom fram, helt intakta och till och med da´n innan vi själva var på plats. Splendido!
En av dagarna var vi på desperat gasoljakt och landade i Barcelonas södra delar. Misslynta efter att den utlovade gasdepån var riven och ersatt av bostäder köpte vi lunch på en bensinstation (Repsol) och åkte in på Barcelonas Cementeria (inte betongfabrik utan kyrkogård i bautaformat).

Fascinerande hur olika vi hanterar våra kära när de inte är kvar. Här var det en hel bergssida klädd med små bårhusliknande krypin, tjusigt smyckade, allt uppblandat med stora mausoleum och allt däremellan. Hela radhusliknande längor med små krypin.

Dali gav vi en heldag, mer om detta i Helénes kommande resebrev…

Ibiza next!!! (Vi drar i morgon bitti…)

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »